Traduzione a cura di Rubina Valli
MORGON
När morgonens sol genom rutan smyger,
glad och försiktig,
lik ett barn, som vill överraska
tidigt, tidigt en festlig dag –
då sträcker jag full av växande jubel
öppna famnen mot stundande dag –
ty dagen är du,
och ljuset är du,
solen är du,
och våren är du,
och det vackra, vackra,
väntande livet är du!
MATTINO
Quando il sole del mattino si insinua,
cauto e lieto,
come un bambino a sorprendere
presto, presto un giorno festivo –
allora io traboccante di gioia
spalanco le braccia al giorno che viene –
perché il giorno sei tu,
e la luce sei tu,
e la primavera sei tu,
e la bellezza, tutta la bellezza
delle vita che attende sei tu!
*
Från härdarna. 6
Allt, allt jag ägde
Var ditt mer än mitt.
Allt jag vackrast ville
Var ditt, ditt, ditt.
Högt med dig jag talade
Vad ingen i världen vet.
På ändlösa väger
Var du min ensamhet.
Låg jag vaken om natten
Och tänkte ingenting,
Andades, kände jag dig, dig.
Du var runtomkring.
Livlöst är livet,
Där inte du är kvar.
Världen är ett väldigt skal,
Som ingen kärna har.
Da I focolari. 6
Tutto, tutto ciò che possedevo
Era tuo più che mio.
Tutto ciò che di più belli volevo
Era tuo, tuo, tuo.
Ad alta voce a te dissi
Ciò che nessuno al mondo sa.
Lungo strade infinite
Eri la mia solitudine.
Stesa sveglia stavo la notte
Senza nulla pensare,
Respiravo, sentivo te, te.
Tu eri ovunque d’intorno.
Spenta è la vita
Dove tu non sei più.
Il mondo è un vasto guscio
Senza alcun seme.
*
MÅNGA RÖSTER TALAR
Många röster talar.
Din är som vatten.
Din är som regn,
när det faller genom natten.
Sorlar lågt
sjunker trevande,
långsam, tveksam,
kvalfullt levande.
Skälver som en grund
Bakom alla ljud,
Sipprar och silar
mot min hud,
sveper sig lent,
sluter mig inne,
fyller mina öron
med viskande minne.
Jag vill sitta tyst
Där jag inte kan störa dig.
Jag vill bo och leva
Där jag kan höra dig.
Många röster talar.
Genom dem alla
Hör jag bara din
Som ett nattregn falla.
MOLTE VOCI PARLANO
Molte voci parlano.
La tua è come l’acqua.
La tua è come pioggia
Che cade nella notte.
Mormora lieve
Affonda esitante,
lenta, incerta,
dolorosamente viva.
Trema come una radice
dietro a ogni suono,
gocciola e filtra
sulla mia pelle,
si avvolge morbida,
mi racchiude,
bisbiglia ricordi
a colmarmi le orecchie.
Voglio stare silenziosa
Dove non ti disturbo.
Voglio abitare e vivere
Laddove posso sentirti.
Molte voci parlano.
Fra tutte loro
Io sento solo la tua
Cadere come pioggia notturna.